Det verkar precis som om min hjärna plötsligt går på sparlåga. Därför läggar jag bara in det här lilla mänskliga "meddelandet". Kanske energin rinner till om en stund.
Stephen King lär en gång har sagt att skrivandet är en daglig rutin som kräver disciplin, inte en hobby som kräver att man känner sig "inspirerad".
Tyvärr har jag inte hittat den rutinen än. Det är tyvärr och fortfarande mycket som pockar på min uppmärksamhet.
Marguerite Duras har sagt: Det är i ett hus där man är ensam. Inte utanför det men inne i det. I parken finns det fåglar, katter. Men en gång också en ekorre, en iller. Man är inte ensam i en park. Men i huset är man så ensam att man känner sig vilsen ibland.
En sådan vilsenhet känner jag ofta inför uppgiften att förmedla trovärdiga historier till er som presumtiva läsare av mina kommande alster.
